Det var Hasse Dahlman (Lelle Printer) som påpekade det för oss vid ett seminarium för revyförfattare för ett par år sedan: Lokalrevyerna är sammantaget den största producenten av humor i landet! Där ligger både ståuppkomiker och tv:s sketchprogram i lä. Något att ta åt sig, samtidigt som det förpliktigar.

En fråga som ständigt är aktuell för såväl lokalrevyer som andra humorproducenter är vem man egentligen får skämta om. I lokalrevyer kan det ofta skämtas ganska grovt kring lokala “kändisar”. Hittills är det dock bara en revy som blivit dömd i domstol i ett förtalsmål – Vetlandarevyn pekade för några år sedan ut en person som hembrännare.

Frågan om hur man får skämta aktualiserades senast genom Lotta Bromés anmälan av SVT-programmet “Grillad” till granskningsnämnden häromdagen. För er som inte såg det: Radiokomikern Josefin Johansson skulle grilla Sanna Bråding. I ett av skämten gjorde hon en poäng av att både Sanna och en annan P3-profil dömts för kriminella handlingar. Jag kan väl tycka att Josefin la upp skämtet lite väl vagt, men ändå. Så här sa hon: “Du åkte ju dit. Papa Dee blev dömd för hmmpf… Men hur länge ska Lotta Bromé få hålla på?”

Ganska kul skämt, faktiskt. Åtminstone på det teoretiska planet är det klassiskt uppbyggt. Just därför att det är så omöjligt att tänka sig just Lotta Bromé som kriminell. Förresten får man välja att tolka det ganska illvilligt om man ska få det till att Josefin verkligen insinuerade att Lotta var kriminell. Själv tolkar jag det mer som “att hålla på och förpesta etern så som Lotta Bromé gör, det borde vara kriminellt”, ungefär.

Alldeles oavsett om man tycker att Lotta Bromé är världens bästa radioprogramledare eller inte, är skämtet som sådant bra. I stället för Lotta Bromé kunde man förstås lika gärna stoppa in många andra namn, som Ulf Elfving eller Lisa Syrén. Effekten hade varit densamma. Den här sortens skämt bygger på överraskningseffekten. Nog trodde jag att Lotta Bromé hade tillräckligt med självdistans för att inte ta ett sådant skämt personligt. Hon kunde valt att se det som en hedersbetygelse.